Inlägg

Berättelsen om det osynliga barnet

Bild
Läsare som följde den här bloggen eller kände mig för tio år sedan när jag började skriva (ja, Jeu de rôles fyller tio i år), kanske inte tycker att det är särskilt exotiskt eller okaraktäristiskt att jag skaffar tatueringar med muminmotiv. Det är faktiskt ganska många år sedan jag skaffade en senast, och den här har jag tänkt på i några år, så i oktober slog jag faktiskt till och skaffade den. Så det här inlägget kommer att ta vid där jag började senast, med queera läsningar av Tove Janssons författarskap, handla om min nya tatuering, och lite sådana där vanliga tankar om livet och kärleken och annat som intresserar mig.

Berättelsen om det osynliga barnet kommer ur en novellsamling med samma namn från 1962. I korthet går handlingen ut på att Tooticki en dag kommer till muminfamiljen med ett barn som blivit osynligt, och ber dem att göra henne synlig igen. Ninni som flickan heter är förskrämd, artig, lydig och blyg, och har blivit det eftersom tanten hon tidigare bodde hos var kall oc…

Betraktelser från skuggsidan - vad jag menar med queer

Bild
En sak som jag tycker om att utforska i lajv och annan fiktion, är queera historier. Våra relationer och våra liv. Det här är en grej som jag skriver om ibland, men som alltså känns djup och existensiell på rätt många sätt.

Just nu sitter jag och fnular med noveller i samma setting som lajvet Klappande Hjärtan. Jag fick en halvseriös beställning av en vän som ville att jag skulle skriva fiktionskorrekt erotik. Och jag ville skriva just sådana där queera historier, och har hittat ett fint gränsland att lägga dem i. Jag får röra mig i gränslandet mellan tradition och modernitet, i skuggorna, mellan tillåtet och förbjudet och skriva om sådana där sexuella relationer som alla vet att de förekommer men ingen pratar om. Jag får skriva om migrantarbetare, ärlor, i ett sådant där liminalt tillstånd mellan barndomen och det verkliga livet. Några år på resande fot för att tjäna ihop pengar för att sedan kunna slå sig till ro, gifta sig och börja det verkliga livet. Innan dess: bostäder som inte…

Feministiska preventivmedel

Bild
En trend som jag sett rätt länge i olika feministiska facebookgrupper, och som ärligt talat oroar mig, är sättet många idag plötsligt börjat prata om preventivmedel på.

Larmrapporter om negativa biverkningar hos p-piller och andra hormonella p-medel har varit rätt vanliga i media länge. Jag läste ett gäng artiklar i Läkartidningen och lärde mig just att det finns vetenskapligt stöd för att kombinationspiller gör många kvinnor deppigare och ger lägre sexlust (däremot är nettoeffekterna för p-piller positiva, de förebygger fler hälsorisker än de bidrar med).

Men det som typ... lika delar irriterar och förbryllar mig, är hur många diskussioner om preventivmedel jag ser i veckan, i feministiska kretsar, där hormonella p-medel fördöms, till förmån för rena 1800-talsmetoder.

Dels har folk börjat propagera för avbrutet samlag. Det är en preventivmetod med hög risk att bli gravid, som är svår att göra helt säker. Den är däremot godkänd av katolska kyrkan, tillsammans med den andra uppseglande…

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Bild
eller: en gift gammal relationsanarkist funderar på det här med att prata om och benämna relationer.


Jag har varit relationsanarkist sedan jag var tonåring, så jag har haft ganska mycket trial and error på mig att fundera över det här med hur man egentligen benämner och kommunicerar om sina relationer.

För tio år sedan skulle jag ha sagt att det är ganska stor skillnad på RA och att vara polyamorös. Medan poly är ett samlingsbegrepp för folk som har flera partners och sådana relationer: så kändes det viktigt för mig för tio år sedan att snarare slippa definiera relationer. Jag skulle inte kunna ha "tre partners" eftersom det som var viktigt för mig då var att slippa göra en rangordning och en tydlig skillnad mellan "vänner" och "partners".

Idag är jag mer ok med det här att definiera relationer. Jag är ju rentav gift. Jag kanske emellanåt rentav säger att jag är poly. Men egentligen har jag kvar samma grundinställning: att jag inte vill definiera relatione…

Att läsa Sapfo eller What's love got to do with it?

Jag har precis dragit igång momentet Antiken i Svenska 2, och tillsammans med eleverna läser jag en liten bit ur Sapfos Fragment 31:

När jag ser dig, om så bara för en stund
blir det omöjligt för mig att tala 
min tunga brister

ingenting ser jag med ögonen, 
öronen brusar, svetten strömmar, en
skälvning far genom hela min kropp

Jag vet faktiskt inte vems översättning den kommer ur, en liten bit om en fin eld är eventuellt försvunnen, men jag ger den till eleverna och ställer frågan Vad handlar den här dikten om? Vad är det för en känsla hon beskriver? Vad får man för bild av kärleken när man läser det här?

Så vi läser, och diskuterar, och funderar på vad det är hon beskriver (hur det känns i kroppen) och hur den känslan känns i kroppen, gör egna metaforer, och plötsligt står jag där framför tavlan och inser att det jag lär mina elever just nu kanske inte är att analysera lyrik.
Det kanske är att prata om känslor.

Hon beskriver hur det känns när man är kär, säger en elev. Bra säger jag, hon ä…

Om att fråga om samtycke och vara lätt att säga nej till

Bild
Jag har tänkt mycket på det här med att bli en person som det är lätt att säga nej till, apropå sex och samtycke, men inte riktigt kommit mig för att skriva själv. Så idag postar jag ett gästinlägg från Samuel. När jag skrev det förra inlägget om att säga nej, kom han med den fantastiska idén att skriva någonting om att göra sig lätt att säga nej till. Grymt initiativ tänkte jag och lånade ut min blogg. Here goes:


---- Jag heter Samuel och är en transkille med förkärlek för te och rutiga skjortor. Och när Anneli postade inlägget om att säga nej blev jag sugen på att skriva ett med fokus på att fråga så det är lätt att avböja och till det fick jag låna Annelis blogg!
Så, det här med att fråga efter samtycke, att fråga om någon vill hångla/ligga/ge en stryk. Att explicit fråga är någonting som jag både upplever att det finns en övertro till, samtidigt som det i mainstream-samhället finns en väldigt stor romantisering kring att läsa av subtila signaler eller bara magiskt förstå vad den and…

Ungefär som med te? - om konsten att prata om sex och att säga nej

Bild
Hej! Jag behöver hjälp att sluta skuldbelägga mig själv när jag inte vågar säga nej till sex, skrev hon i en tråd på internet idag. Och jag kom att tänka på en grej som jag pratat med rätt många om men som av någon anledning aldrig hamnade här. Så här kommer:

Artighet, ansiktshot och varför det är svårt att säga nej.

Man skulle kunna prata rätt mycket om att det är svårt att säga nej till sex, eller över huvudtaget att kommunicera om sex, genom att göra en patriarkal maktanalys. Men jag är språkvetare. Så jag tänker gå den vägen och prata lite om varför det, rent språkligt, är svårt att säga nej till oönskade sexuella inviter istället.

Vanliga strategier jag ser folk föreslå:
- Säg ett rakt och tydligt nej
- Om han tjatar eller frågar igen, säg nej jättetydligt.
- Tala om att det där är tjatsex.
- Förbered argument
- Förbered en comeback, som att det är bättre att onanera än att begå övergrepp.

Och det är jättesvårt att faktiskt vara en strong independent woman och göra de där grejern…