Vad ni pratar om när ni pratar om hen

De senaste dagarna har hen-debatten flammat upp med ny styrka igen. Det började med att Dagens Nyheter skickade ut ett internmail där journalisterna uppmanades att inte använda ordet i nyhetsartiklar. Dagens media rapporterade att DN infört hen-förbud, eftersom ordet kan ses som ett queerpolitiskt ställningstagande. Tankesmedjan i P1 plockade upp och gjorde narr av det. Tidningen Kom Ut införde Gunilla Herlitz-förbud. Plötsligt var min facebookfeed fylld av språk- och genusdebatter av sällan skådat slag. Och mitt i allt stod jag, och insåg att stormen beror på att de olika sidorna i debatten pratar förbi varandra.

2010 skrev jag en kandidatuppsats i svenska där jag kartlade just bruket av och attityderna till hen i olika grupper. [Fulltext här]. Jag gjorde enkätundersökningar med ett hundratal studenter, i ett försök att kartlägga de olika språkliga luckorna som hen försöker fylla. Och jag fick fram ett tydligt mönster: att när språkvetare pratar om hen pratar de om en sak, och när genusvetare pratar om hen så pratar de om en helt annan.

Det ena perspektivethen är ett rent språkvårdsperspektiv. Luckan man försöker fylla, är bristen på ett könsneutralt, generiskt pronomen i svenskan. Det här är en språkvårdsfråga som funnits på agendan sedan 1960-talet, med olika lösningar som favoriserats.

I äldre texter används han som generiskt pronomen i svenskan. Om man refererar till en person i största allmänhet, någon vem som helst, förutsätts denne vara en man. Många lagtexter är skrivna på det här sättet. Och det man sedan 1960-talet försökt lyfta är ju då faktumet att ett generiskt han exkluderar kvinnor, trots att vi är halva befolkningen. En populär konstruktion de senaste fyrtio åren har varit att använda han eller hon. Eller att använda den, vilket rekommenderas av Språkrådet.
"Om någon vill använda könsneutralt språk, så får den väl göra det" alltså.

När folk med språkfokuset säger att det redan finns ett könsneutralt pronomen (den), att det är svårt att göra ändringar i just pronomensystem, eller att hen är ett onödigt ord, är det alltså den här diskussionen som de i regel syftar på. Det är också till det här perspektivet som DN ansluter sig, när man avråder sina medarbetare från att använda hen i nyhetstext. Nyhetsmedia har generellt ett tätt samarbete med språkvårdsorgan som Språkrådet när de ger ut rekommendationer till sina journalister, och när Språkrådet avråder från hen (i Språkriktighetsboken) är det den generiska användningen de syftar på. Vilka pronomen man ska använda om enskilda, specifika referenter är alltså ingenting som vare sig DN eller Språkrådet tar ställning till.

Mer språkvårdsperspektiv hittar man t.ex. i SvDs språkblogg här, med länkar till andra bra inlägg.

Ur det andra perspektivet handlar däremot hen-debatten i stor utsträckning om enskilda, specifika referenter. Perspektivet är poststrukturalistiskt och den språkliga luckan man försöker fylla är ett behov av ett könsneutralt språk överlag. I regel följs det här perspektivet av en idé om att kultur, språk och tanke hänger ihop, och att det är negativt att vi i svenska språket alltid måste könsbestämma alla människor som kvinnor eller män, han eller hon.

Jag har snappat upp några olika användningsområden för hen ur det här perspektivet. Antingen använder man det bara om människor som själva inte vill definiera sin könsidentitet inom de traditionella kategorierna, och därför ber att bli kallade för hen, men jag har också hört förespråkare som använder hen om alla människor, som de inte uttryckligen blivit ombedda att kalla för ett annat pronomen. Ofta finns en strävan efter att könsneutralisera språket för att inte tvinga in människor i bestämda fack. Man menar också att just generiska han eller hon osynliggör människor som inte vill definieras som någondera. Hen får alltså dubbla betydelser och kan användas generiskt som "tredje person singular oavsett könsidentitet", eller mer specifikt som "tredje person singular vars könsidentitet inte är han eller hon".

Men oftast är det så att beroende på vilket perspektiv man företräder, är det olika saker man diskuterar när man pratar om hen. Språkvårdarna, liksom Dagens Nyheter och svenskstudenterna jag delade ut enkäter till har en tendens att se på debatten som en fråga om vilket generiskt pronomen vi ska använda. Och där är man ofta skeptisk till att införa ett nytt pronomen, eftersom vederbörande, den och han/hon fungerar bra. Även dessa, i de fall de uttalar sig, ställer sig dock ofta positiva till att använda hen om specifika personer med en problematiserad könsidentitet.

De ivrigaste förespråkarna för hen är dock inte språkvetare, utan företräder det queera eller poststrukturalistiska perspektivet. Att använda hen är inte ett normativt uppror riktat mot språkvården i sig, utan emot de strukturer som delar upp människor i en dikotomi mellan manligt och kvinnligt. Att man lägger så stor vikt vid ett pronomen handlar alltså om en sammankoppling mellan språkliga förhållanden och sociala. Språkfrågorna blir symboliskt laddade och börjar handla om annat än språk.

Och det är därför, tror jag, som diskussionen om ett pronomens vara eller icke vara blir så otroligt laddad och tas upp om och om igen. För att när olika människor pratar om hen, pratar de helt enkelt om olika saker.

Kommentarer

Lo sa…
Jag håller inte riktigt med. Personligen diskuterar jag mycket över internet i diskussionsgrupper som behandlar ämnena genus och jämställdhet, de allra flesta som är med där och diskuterar har en positivt inställning till hen och använder ordet. Jag upplever det som att även om den största orsaken till att så många är positiva till ordet är att vi har ett intresse för genus och jämställdhet så brukar de flesta motivera inställningen till ordet med att det underlättar språkligt. De flesta verkar också anse att ordet främst ska användas som ett generiskt pronomen (eller när någons könstillhörighet hålls anonym) och inte bara för folk som inte identifierar sig som ett visst kön.

Sen angående att det redan finns "hon eller han", "han/hon", h*n, vederbörande och den anser jag inte är någon bra anledning till varför hen inte skulle behövas. Det som gör hen så populärt (iaf bland de jag pratar med) är ju att det är ett kort, enkelt personligt pronomen som går att uttala, går att använda i både text och skrift, låter inte allt för högtravande och låter inte tjatigt att använda i längden vilket tyvärr de flesta andra varianterna faller på. Sen så finns ju givetvis även tanken att hen gör språket mer könsneutralt de vi exempelvis slipper alla generiska han, men de flesta är på det klara med att ordet hen i sig inte kommer göra speciellt mycket för jämställdheten. Så jag vet inte om folk verkligen pratar förbi varandra här, möjligtvis pratar den stora massan som är emot hen och hen-förespråkarna förbi varandra då jag upplever det som att många av de som är emot ordet inte riktigt har förstått syftet.
Mathias sa…
Mycket välskrivet och trevligt att läsa.

Språkvårdsperspektivet är tydligt. "Hen" behövs egentligen inte. Samtidigt är "han som generiskt pronomen" naturligtvis exkluderande och därmed problematiskt.

OM jag någonsin träffar en människa som inte vill tillhöra ett kön utan ber mig att referera till den som "hen" som jag naturligtvis att göra mitt bästa för att göra det. Allt annat vore oartigt. (Samtidigt kan jag tycka att det är lite magstarkt av någon att kräva att språket ändras för att passa den, men sådant sker över tid. Chokladboll.)

"Den" fungerar dåligt med små barn som det är svårt att snabbt avgöra kön på. Kanske skulle "hen" passa här, men risken är att man skapar mer oreda genom att presentera sig som någon sorts HBTQ-aktivist.

Det andra perspektivet kommer tydligt från Q-falangen. Vänsterveganer som inte tror man kan vara gay och moderat.
Anneli sa…
Ursäkta att det dröjt lite att svara på kommentarerna, jag är fortfarande lite ovan vid att folk som inte försöker trolla mig skriver här så jag har inte riktigt någon rutin för det än.

Lo:
Jag ser inte riktigt var det är du inte håller med mig. Är det faktumet att många inte är renodlat språk eller renodlat genus, utan blandar lite, typ "genus är viktigt och hen är ett bra generiskt pronomen"?. Det är nog typ den inställningen jag har personligen också, jag använder det mest som generiskt pronomen.

Och jo, klart att inte alla pratar förbi varandra, då skulle det ju inte gå att ha en diskussion alls. Men de som är högljutt emot respektive högljutt för gör det ofta, enligt min erfarenhet.

Mathias:
Jag vill påstå att alla människor kräver att språket ändras för att passa dem. Vi anpassar ju hela tiden vårt ordval, tonfall etc beroende på vem vi pratar med. Att be att bli kallad "hen" är väl inte konstigare egentligen än att be att bli kallad "Mathias" eller "Anneli", eller "snälla säg du/Ni till mig".

Haha, jag vet inte riktigt vad veganism, homosexualitet och moderater hade med diskussionen att göra.

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.